Hälsningar från skogen
Om Jullan är en apa i djurparken så är jag väl då en björn i djurparken. Yes, vi har två djurparksarbetare från klassen! Tyvärr har vi inte lika exotiska och coola djur på skånes djurpark där jag håller till. Men det kan la kvitta, jag träffar inte djuren ändå. Om ni nu skulle göra den där resan Julia snacka om så hittar ni mig på Björnbergets servering. Bland mat os och förförisk glassdoft. Med en fantastisk mössa och tröjan full med chokladsås så lovar jag att bjuda på en mjukglass.
Det har hänt så mycket i mitt liv. Sist jag skrev något här var den 10 December 2008. Herregud, fick gå så sjukt långt tillbaka i arkivet för att hitta det! Då hade jag precis kommit in på mäklarlinjen. Då bodde jag fortfarande i Klippan. Då mådde jag toppen. Sen dess har jag hunnit må piss. Gått och pratat med en trevlig kvinna som fick mig att inse att jag inte sörjt pappa ordentligt. Så det gör jag nu, tre år senare. Men innan jag upptäckte vad det egentligen var som spökade så hann jag sälja min lägenhet och flytta in till Ängelholm. Man är så dum. "Kommer jag bara in på skolan så kommer jag må toppen..." "Om jag bara kommer ifrån Klippan så kommer jag må toppen..." Men guess what? Det är inte så enkelt. Någon som gjorde Ängelholm till en mindre bra idé var att Jakob (ja, ni läser rätt...) finns runt hörnet 24/7. Det dröjde inte länge innan jag inte fann situationen hållbar längre.
Jag har nu bott i skogen hos mamma i fyra månader. I en pytteliten gäststuga på sex kvm. Jag har tagit ett studieuppehåll och var arbetslös för första gången! Det har varit jobbiga månader. Men nu när jag åtminstone jobbar så blir allt så mycket lättare. Tänk att det kan göra så mycket! Vi har skitkul på jobbet. Minns ni min vän Linnéa från Eslöv? (Tror några av er träffade henne på en fest vi hade i gula huset.) Hon jobbar iaf också på djurparken och alla arbetskamrater är toppen! Så jag kan ju ärligt säga att jag mår betydligt bättre än på mycket länge...
Som sagt. En hel del har hänt. Och mycket till ska hända. Men for now så är jag kvar i skogen. På djurparken är jag kvar säsongen ut. Sen vet jag inte vad som händer med mig. Det ändå som är sig likt är att min favoritlektyr fortfarande är bostadsbilagan i sydsvenskans söndagstidning!
Här jobbar jag! Precis bredvid björnarna.
I Denna lilla stuga bor jag.
Och med denna nystart i livet behövde mitt bloggande med nystart. Ni hittar mig här.
Ta nu hand om er allihopa! All ära till er andra som faktiskt skriver här oftare än jag gör! Saknar er alla. Ni är fantastiska och gav mig mina bästa år!
Många kramar från Olssons Lina.
Ps. När jag lämnade Ängelholm bakom mig lämnade jag även Jakob bakom mig. För gott. Bara så ni vet ;)
Kommentarer
Postat av: Dannie
Härligt att det börjar gå frammåt:) Det är ju oftast när man är som allra längst ner i bergodalbanan det först börjar gå upp igen och man utvecklas som mest.
Stor BamseKram till dig
Postat av: Anki
Fantastiskt Lina - det känns verkligen ända in i djupaste hjärtat - det du skriver. Jag önskar att jag kunde sitta och "hålla dig i handen" en stund för jag känner verkligen med dig. Hoppas verkligen att allt är på väg uppåt igen. Det är du värd, fiiiiiina Liiiiina. En stor kram till både dig och mamma!!!!!
Trackback
